Är en aning trött idag. Sleepless in Norrköping. Och det som hållit mig vaken är skratt och gråt från min lilla Jim.
Det är bara att ta tag i dagen och göra det bästa av den om än lite dimmigt kanske.

Jag har spånat lite på det här med småbarnsliv i natt ( man hinner med att tänka rätt mycket när man får vara vaken från och till en hel natt).

Man vet att man är småbarnsförälder när....

...du går omkring och nynnar mu bä dubbelkvack dubbelkvack...

...man kroniskt och hysteriskt synar golven efter små ätbara ting, som lillebror gärna stoppar i munnen, innan man släpper ner honom på upptäckfärd...

...när man sitter på ett lunchställe och diskuterar bajs mitt i lunchrusningen...

...när man har ett inpräntat LEGO-märke under foten...

...när man tycker att det är sovmorgon att få sova till sju...

...när man somnar i soffan till sin favoritserie...

Listan kan ju göras hur lång som helst. Idag har jag ett mål och det är att orka se DH och CT, gissar att jag får hälla i mig lite kaffe om det ska gå, och jag som inte ens dricker det. Tänk vilka idéer man får för sig som småbarnsförälder.

 

Detta är en mycket ovanlig syn eller snarare en ALDRIG skådad syn. Pim Pim har napp i munnen. Pim Pim har varit anti-nappig sen han föddes och så nu för bara en liten stund sen så fick han den i munnen och den fastnade där. Kände att det måste dokumenteras.

Idag är en lite halvsåsig dag hos familjen K. Mamma (jag) och pappa var ute och kalasade lite på vuxenvis. Vi började på varsitt håll. Jag var på jäntekalas hos bästaste Maria och Mannen var hemma hos oss och bjöd till en överraskningsfest för Mika. Maria bjöd på god tacopaj, mums. Det disskuterades om träning, barn, fämlingsfientlighet och en massa annat. Framåt kvällen gick vi vidare till vuxendagiset Harrys. Gott om folk och berusande drycker i baren. Hade lovat mig själv att inte ta något extra igår men det var svårt att undgå då man tror att man pallar hur mycket som helst när man väl är igång, så det blev en klassiker bland vännerna, nämligen Tequilla. Det var gott igår men så här i efterhand när man återfått förnuftet och har ett lite extratungt huvud.
Mannen kom också in till stan med de manliga och shakade loss på dansgolvet. Det blev en sen historia som slutade vid fyra så vi dök i säng. Jack och Jim har sovit hos farmor och farfar. Jag hade planerat att åka hem tidigt för att få sova ut, man har ju inte fått sova en hel natt på sju månader så jag tänkte passa på men det blir ju sällan som man tänkt sig när väl partyt är igång. Och självklart så vaknar man tidigt också fast det inte är några barn som försöker peta upp ögonlocken med en penna på en så man vaknar eller. Det hade i alla fall gått jättebra hos "fm" och "ff". Det var första natten utan Jim och det kändes tomt i sovrummet när vi kom hem och ännu mer när vi vaknade.
Det har snöat hela natten och när vi gav oss ut strax innan lunchtid för att hämta barnen så hade inte plogbilen hunnit ploga så det var svårt att ta sig fram med barnvagn. Det fick bli att hoppa på tricken.
Det känns llite som om man inte riktigt har hunnit hämta sig från förra vintens enorma snöfall så det är inte lika mysigt att pulsa i den fösta snön som man alltid tyckt förut. Jag hoppas innerligt att det inte kommer lika mycket snö denna vinter, då kommer jag allvarligt överväga att emigrera till varmare breddgrader. Nu ska det lagas spagetti och köttfärssås med massa vitlök i och sen bär det av till Friskis för ett träningspass.
Glöm nu inte att släcka ljusen när ni går utanför dörren. Ha en trevlig första advent.


Jim i full fart med att utforska brorsans toys.


När Jack har feber och är sjuk så bjuds det på glass med extra chokladsås.


Det är så här man stoppar näsblodet enligt Jack.

Idag har jag och Jack och Jim varit på Junibacken uppe i Stockholm.
Vi hoppade på tåget vid åtta i morse och allt flöt på. Vi åkte dubbeldäckare så det var bara att glida på. Uppe på Stockholms station mötes vi av Jenny, Thea och Lhi. Så stora de har blivit (Thea och Lhi så klart). Det var riktigt vinterkallt och blåsigt. Vi tog bussen till Djurgår´n och tog en kort promenix till Junibacken. Vilket mysigt ställe, det var verkligen som att stiga in i en sagovärld. Vi mötte Mamma Mu, Alfons, Pettsson & Findus, Mumintrollet, Bagare Bengtsson och många fler. Allt var väldigt välplanerat, jag tycker faktiskt att Junibacken slår Astrid Lindgrens värld. Jack var på toppenhumör speciellt eftersom han fick leka med bästaste Thea. Vi åkte ett tåg inne på Junibacken som tog oss genom Astrid Lindgrens sagovärld. Det började med de lite snällare sagorna Madicken och Emil och slutade hos Bröderna Lejonhjärta och den elaka draken Katla. Jack tyckte inte om Katla och när vi kom hem och skulle sova var han väldigt bekymrad då han trodde att Katla var utanför fönstret. Jacks fantasi är enormt livlig just nu det räcker att man säger något litet, så ser man hur han riktigt får upp blider i hjärkontoret och bygger upp fantasivärldar. Som när vi åkte tåget upp, så satt vi och tittade ut över landskapet. Alla väger och sjöar och den "stora skogen". Jag sa att det kanske bor tomtar och troll i skogen och genast satte han igång och grubblade över vad jag sagt, "mamma trollen är snälla va?".
Vi träffade Pippi Långstrump också så klart. Hon hade en liten teatershow efter tågturen. Vi fortsatte att busa runt ett tag när det var dags att bege sig in mot stan för lite glassfika innan vi skulle ta tåget hem. 
Jim var inte alls så grinig som jag trodde att han skulle vara, han gnällde bara i stort sätt när han var trött. Och tur var det för det var inte direkt läge att ta upp honom ur vagnen med tanke på vädret, snöigt men framförallt blåsigt. Vi tog lite glass ( jag vet, lite fel årstid kanske, men är det barnens dag så är det) på nån galleria och tog en promenad till stationen. När vi stod och väntade på tåget upptäckte vi att det var ett tåg med trång påstigning och trappor. Hjärnan jobbade för fullt och stressen kastades i ansiktet "kommer vi verkligen kunna komma på med syskonvagnen och vad gör vi om vi inte kommer med??!!" Som tur va SÅ KOM vi på (med lite våld och vaselin går allt) med det var på millimetern. Tågfärden hem gick bra och vi blev varma i kläderna igen, hemma i Norrköping var det nästan kallare än i Stockholm så vi skyndae till spårvagnen och hem i säng. Jack och Jim sover sött nu och jag ska krypa upp i soffan med älsklingen och titta på DH och Cougar Town. 
Tyvärr fick jag ta bilder med telefonen eftersom batteriet i kameran dog redan efter första kortet så bilder kommer lite senare. Har inte riktigt kommit underfund med hur jag för över bilder med nallen än.
Natt natt. 

Igår var det en dag som gick i ett. Lämna på dagis hem ringa massa samtal, tillbaka till dagis för jour, hem laga mat, åka och träna och sen hem i ilfart för att hinna se DH och Cougartown. Så jag hann inte med att skriva om den stora händelsen att Jim kröp FRAMÅT. Igår när jag och Jim hade jour på dagis och vi hade diskat klart var vi med i barngruppen. Jim låg på golvet på mage och sprattlade och helt plötsligt reste han sig upp på alla fyra och kröp iväg. Jag hade ställt nappflaskan en bit bort ( ca en meter) som lockbete. Jim lyckdes ta sig ända fram. Förskoleläraren som var med hade som tur va kameran i handen så det blev dokumenterat också. När han väl kom fram till flaskan så fick han snurr på den och fick den mot munnen så det gjorde nog lite ont för han var inte vidare glad en stund efteråt. Idag har jag försökt få honom att krypa igen, när vi var på öppna förskolan, men han var mer intresserad av att kolla in lekskerna.


Denna bild är tagen förra veckan. Innan framåtkrypet.

Just nu sitter jag framför datorn i ett tyst och stilla hem, Jim sover och Jack är på dagis. Det är lugnet före stormen kan man nog säga.
För några dagar sedan beställde jag 3 böcker på nätet så jag väntar med spänning på att jag får hem dem idag, hoppas hoppas. Två av böckerna är julklappar, den tredje är till mig själv. Det är en bok som Ann Söderlund har skrivit som heter "Men vi knullar ju ändå inte". Jag gillar Ann Söderlund, hon är så naturlig och erkänner och står för att hon inte är perfekt. Och så är hon ju så rolig också. Jag har läst fler böcker med henne och samtliga har varit görroliga att läsa så därför ser jag fram emot att läsa även denna. Den finns på Bokus.com och kostar bara 109 kr.

Slog upp ordet logistik på NE.se det stod följande:

logistik

Idag har Jack bjudit pappa på kaffe på sängen med lite sång och så har Jim och Jack gett honom en present:


Denna t-shirt fick han. Det står: pappa du är min hjälte!

Vi har mest tagit det lugnt här hemma idag och ska strax åka hem till mormor och morfar på middag.

Lätta spår i sanden
Och en vind som smeker ömt
Jag är så lycklig att jag fann den
Den lyckan som jag alltid drömt
Så kom närmre mig
Låt mig värma dig





För att du finns
För att du kan
Du leder vågorna mot land
Du river murarna mot världen
För att du ser
För att du förstår
Nu lyser himlen där jag går
Du tar min hand och visar vägen

När du står framför mig
Då ter sig allting som det ska
Så kom närmre mig, mm mm ooh

För att du finns
För att du kan
Du leder vågorna mot land
Du river murarna mot världen, ooh
För att du ser
För att du förstår
Nu lyser himlen där jag går
Du tar min hand och visar vägen

För att du älskar idag
För att du älskar som jag, ohoh oooh

(För att du finns)
(För att du kan)
(Du leder vågorna mot land)
Du river murarna mot världen, ooh
För att du ser
För att du förstår
Nu lyser himlen där jag går
Du tar min hand och visar vägen

För att du älskar idag
För att du älskar som jag
Som jag


Älskar dig.

Har upptäckt att våra möbler har multifuntioner här hemma.
Soffbordet fungerar som trampolin, soffan en perfekt stundsmatta och Jims gåstol kan lätt omvandlas till en racerbil för storebror. Även vår syskonvagn har en annan funktion än som färdmedel för Jack och Jim, nämligen som klädförvaring. Varje morgon när man ska bege sig till dagis får man leta sig fram bland jackor, tröjor och andra kläder för att hitta vagnen.
Våra köksstolar är perfekt stomme för att bygga ett överkastsslott med. Slevar och kastruller blir ett perfekt trumset.
Ja med lite fantasi kan man omvandla vardagsting till något att leka och ha kul med. Jack, Jim och även pappa (med enormt barnasinne) tycker givetvis att detta är jättekul medans jag som mamma och städtant i detta hus inte delar deras entusiasm över fenomenet lika mycket. Givetvis är jag ju inte helt oskyldig själv att få barnen att hitta på olika användningsområden med möbler och ting men nånstans går gränsen när hela vardagsrumsgolvet är täckt av mjöl, som då enligt Jacks mening ska föreställa snö.  Så nu har jag fullt upp här hemma att damsuga upp allt mjöl och samtidigt hålla pojkarna glada som ser damsugaren som ett farligt damråttsslukande monster. Damsuga och leka Allan samtidigt är inte lätt kan jag lova.


En anna roligt (Jack håller dock inte med) sak:
>Mamma (jag) var och köpte en pall på ikea ( en sån i plast som barnen kan stå på inne på toa för att nå upp till handfatet).
>Jack tyckte jättemycket om den, det blev kul att borsta tänderna
>Pappa tyckte också det verkade som en bra idé att stå på den och borsta tänderna (jag kan tala om att han måste nästan böja sig ner för att kunna se sig i badrumsspegeln).
>Pallen är numera trasig och inte längre barnvänlig.
>Jack = arg på pappa.
>Mamma= ännu mer arg på pappa (mest för Jacks skull, det såg ganska kul ut när pappa stod på den och krymte ett par cm när den brakade).

                                              
                                                      
                                            Det roliga med den här pallen är att den heter FÖRSIKTIG.


 

Har varit och tränat puls-medel pass på friskis idag. Det var väl okej men inte så att man känner att man gett järnet precis. Ett roligt fenomen på friskis är dessa indiandanser man gör när man tränar. I takt till musik hoppar man runt som en indian medans instruktören och frivilliga hojtar som indianer. Samtidigt som vi va inne i värmen och tränade föll snön utanför fönstret, det känns så konstigt. Det känns som om vi bara för ett tag sen var på Öland och gick och trampade i den sommarvarma sanden medans man nu går och trampar i iskall snöslask. 
Jack blev jätteglad när han såg att det snöade idag, det innebär ju att snart kommer tomten med "ket" (paket). Vi satt i förra veckan och tittade i leksaksreklamen på vad han önskar sig. Det var allt från bilar till dockor, lite roligt att han även vill ha det, får se vad vi ska hitta på. Jack leker mest med bilar men tycker även om att packa sina små väskor med saker och åka på äventyr med sina nallar. 



   

Lite bilder från gårdagens halloweenknytis. Det var jättemysigt och Jack är idag en mycket nöjd kille efter gårdagen.


Jack the incredible Hulk. Har nästan lika mycket muskelmassa som the real one.


Lillebror är mer inne på partylinjen.


En till Hulken och en indian.



Pappa ska också föreställa Hulken (man kan ju börja tro att tre femtedelar av fam Karlsson drabbats av någon konstig sjukdom men lyckas dölja det under Halloween då alla andra också är utklädda. Får luska vidare om det).



Värden för kvällen var herr Tubbe.


Herr Tvåtand tog emot gästerna när de kom.


Otäckast på festen var söta greve Smedberg.
 

Det var en mycket trevlig kväll, det bjöds bla på vampyrblod och stekta prinsfingrar.
Det gör vi gärna om. Kvällen avslutades när vi blev hämtade av mormors likbilsfirma.

Idag har vi en softar dag här hemma på förmiddagen. Jack ska åka till badhuset i Finspång i eftermiddag. Då ska jag och Jim passa på att mysa och ligga på golvet och träna lite.

Jag kom och tänka på en sak igår när jag låg i sängen och gick igenom dagen som varit: alla dessa listor och scheman man följer som småbarnsförälder ( eller det gör väl alla människor mer eller mindre egentligen). Som nu tex Jims matschema eller inköpslistor, dagisscheman, årskalendrar (våran är nästan sprängfylld ända fram till jul ), skolscheman, jobbscheman, tabeller från bvc ja det finns ju så himla mycket att följa. Varför är det så? Visst det är ju inget fel att ha sånt, det underlättar vardagen, som när man åker och handlar tex är det ju bättre att ha skrivit ner det man behöver än att irra runt som en virrpanna (mitt alias)och komma hem för att en timme senare springa iväg till affären för att inhandla det man glömt. Även hemma till vardags följer vi ett schema (oskrivet vill jag tillägga), frukost, middag, lunch och sov tider. Jag tycker inte riktigt om att följa listor och scheman men det blir ju ändå så när man har små barn vare sig man vill eller inte, det går inte att komma ifrån. Det är bara att acceptera att livet är ganska inrutat egentligen.
Min mamma har varit, så länge jag kan minnas, en person med många listor av alla dess slag, som när hon ska städa tex. Då skriver hon på små lappar vad som behöver göras. Det kan stå följande exempel: plocka undan på diskbänken, hänga tvätt, åka och slänga tidningar och annat till återvinningen eller bädda rent. Det är ett ganska smart sätt att komma igång med städningen och tycka det är lite roligare så det tänker jag införa här hemma också. Småbarnsliv= listliv.
Nu ska jag och pojkarna gå ut på promenad och svänga förbi affären, med mig har jag en liten inköpslista såklart.


När vi är på barnfri semster kollar vi drinklistor och spascheman istället.
(Här åtnjuter jag ett glas färskpressad juice eftersom lilla Jim ligger i magen)

Lördagen började med dop. Jack och Jim bar machande tröjor.






Det bjöds på supergod smörgåstårta och mjuk äppelkaka.
Efter det åkte vi hem och andades ut en sväng innan vi åkte och lämnade Jack och Jim hos mormor eftersom jag och mannen skulle på min kusins trettio-årsfest. 
Det var riktigt roligt att träffa alla på festen efter så många år. En av min kusins kusiner hade jag inte träffat på arton år. Helt otroligt, det var många ansikten jag inte hade sett på flera år. Mina kusinbarn, som var små när jag såg dom sist, var alla tonåringar nu. Vi kom dit vid åtta och var bland de sista som åkte hem. Det kändes lite trist att kvällen gick så fort, hade gärna lagt på ett par timmar på dygnet. Vi hade jättekul.


Tårtan var formad som en Absolut Vodka flaska.






Kusinerna lite urflippade....allt är som det ska.
Hoppas vi ses snart igen.