Usch idag var det kallt när vi begav oss till dagis vid niotiden för att lämna Jack. Jag och Jim har spenderat förmiddagen på öppna förskolan. Jim ska klättra på precis allting så nu är det inte lugna gatan längre. Nu blir det inte många minuter man får sitta och ta det lugnt, men det är roligt att han vill upptäcka omgivningen, utvecklingen går i en rasande fart. Nu inväntar vi resten av familjen, lugnet före stormen. I eftermiddag blir det inhandling av vantar och mössor till hela familjen K, undrar hur mycket försäljningen ökar av vinterkläder/tillbehör ökar en sådan här kall dag. Jag menar alla är ju inte den förutseende typen som redan inhandlat kläder för vargavinter. Vi är väl det till viss mån, men sen är det ju så att vantar och mössor har en förmåga att försvinna på samma sätt som strumpor i den här familjen. 
Jag tänkte kolla på ett par riktiga pälsmössor, får se vad vi hittar.

Ser aningen kallt ut för att sätta sig och njuta av eftermiddagssolen idag.


Jim har det i alla fall varmt och skönt i vagnen.

Är en aning trött idag. Sleepless in Norrköping. Och det som hållit mig vaken är skratt och gråt från min lilla Jim.
Det är bara att ta tag i dagen och göra det bästa av den om än lite dimmigt kanske.

Jag har spånat lite på det här med småbarnsliv i natt ( man hinner med att tänka rätt mycket när man får vara vaken från och till en hel natt).

Man vet att man är småbarnsförälder när....

...du går omkring och nynnar mu bä dubbelkvack dubbelkvack...

...man kroniskt och hysteriskt synar golven efter små ätbara ting, som lillebror gärna stoppar i munnen, innan man släpper ner honom på upptäckfärd...

...när man sitter på ett lunchställe och diskuterar bajs mitt i lunchrusningen...

...när man har ett inpräntat LEGO-märke under foten...

...när man tycker att det är sovmorgon att få sova till sju...

...när man somnar i soffan till sin favoritserie...

Listan kan ju göras hur lång som helst. Idag har jag ett mål och det är att orka se DH och CT, gissar att jag får hälla i mig lite kaffe om det ska gå, och jag som inte ens dricker det. Tänk vilka idéer man får för sig som småbarnsförälder.

 

Detta är en mycket ovanlig syn eller snarare en ALDRIG skådad syn. Pim Pim har napp i munnen. Pim Pim har varit anti-nappig sen han föddes och så nu för bara en liten stund sen så fick han den i munnen och den fastnade där. Kände att det måste dokumenteras.

Idag är en lite halvsåsig dag hos familjen K. Mamma (jag) och pappa var ute och kalasade lite på vuxenvis. Vi började på varsitt håll. Jag var på jäntekalas hos bästaste Maria och Mannen var hemma hos oss och bjöd till en överraskningsfest för Mika. Maria bjöd på god tacopaj, mums. Det disskuterades om träning, barn, fämlingsfientlighet och en massa annat. Framåt kvällen gick vi vidare till vuxendagiset Harrys. Gott om folk och berusande drycker i baren. Hade lovat mig själv att inte ta något extra igår men det var svårt att undgå då man tror att man pallar hur mycket som helst när man väl är igång, så det blev en klassiker bland vännerna, nämligen Tequilla. Det var gott igår men så här i efterhand när man återfått förnuftet och har ett lite extratungt huvud.
Mannen kom också in till stan med de manliga och shakade loss på dansgolvet. Det blev en sen historia som slutade vid fyra så vi dök i säng. Jack och Jim har sovit hos farmor och farfar. Jag hade planerat att åka hem tidigt för att få sova ut, man har ju inte fått sova en hel natt på sju månader så jag tänkte passa på men det blir ju sällan som man tänkt sig när väl partyt är igång. Och självklart så vaknar man tidigt också fast det inte är några barn som försöker peta upp ögonlocken med en penna på en så man vaknar eller. Det hade i alla fall gått jättebra hos "fm" och "ff". Det var första natten utan Jim och det kändes tomt i sovrummet när vi kom hem och ännu mer när vi vaknade.
Det har snöat hela natten och när vi gav oss ut strax innan lunchtid för att hämta barnen så hade inte plogbilen hunnit ploga så det var svårt att ta sig fram med barnvagn. Det fick bli att hoppa på tricken.
Det känns llite som om man inte riktigt har hunnit hämta sig från förra vintens enorma snöfall så det är inte lika mysigt att pulsa i den fösta snön som man alltid tyckt förut. Jag hoppas innerligt att det inte kommer lika mycket snö denna vinter, då kommer jag allvarligt överväga att emigrera till varmare breddgrader. Nu ska det lagas spagetti och köttfärssås med massa vitlök i och sen bär det av till Friskis för ett träningspass.
Glöm nu inte att släcka ljusen när ni går utanför dörren. Ha en trevlig första advent.


Jim i full fart med att utforska brorsans toys.


När Jack har feber och är sjuk så bjuds det på glass med extra chokladsås.


Det är så här man stoppar näsblodet enligt Jack.

Idag har jag och Jack och Jim varit på Junibacken uppe i Stockholm.
Vi hoppade på tåget vid åtta i morse och allt flöt på. Vi åkte dubbeldäckare så det var bara att glida på. Uppe på Stockholms station mötes vi av Jenny, Thea och Lhi. Så stora de har blivit (Thea och Lhi så klart). Det var riktigt vinterkallt och blåsigt. Vi tog bussen till Djurgår´n och tog en kort promenix till Junibacken. Vilket mysigt ställe, det var verkligen som att stiga in i en sagovärld. Vi mötte Mamma Mu, Alfons, Pettsson & Findus, Mumintrollet, Bagare Bengtsson och många fler. Allt var väldigt välplanerat, jag tycker faktiskt att Junibacken slår Astrid Lindgrens värld. Jack var på toppenhumör speciellt eftersom han fick leka med bästaste Thea. Vi åkte ett tåg inne på Junibacken som tog oss genom Astrid Lindgrens sagovärld. Det började med de lite snällare sagorna Madicken och Emil och slutade hos Bröderna Lejonhjärta och den elaka draken Katla. Jack tyckte inte om Katla och när vi kom hem och skulle sova var han väldigt bekymrad då han trodde att Katla var utanför fönstret. Jacks fantasi är enormt livlig just nu det räcker att man säger något litet, så ser man hur han riktigt får upp blider i hjärkontoret och bygger upp fantasivärldar. Som när vi åkte tåget upp, så satt vi och tittade ut över landskapet. Alla väger och sjöar och den "stora skogen". Jag sa att det kanske bor tomtar och troll i skogen och genast satte han igång och grubblade över vad jag sagt, "mamma trollen är snälla va?".
Vi träffade Pippi Långstrump också så klart. Hon hade en liten teatershow efter tågturen. Vi fortsatte att busa runt ett tag när det var dags att bege sig in mot stan för lite glassfika innan vi skulle ta tåget hem. 
Jim var inte alls så grinig som jag trodde att han skulle vara, han gnällde bara i stort sätt när han var trött. Och tur var det för det var inte direkt läge att ta upp honom ur vagnen med tanke på vädret, snöigt men framförallt blåsigt. Vi tog lite glass ( jag vet, lite fel årstid kanske, men är det barnens dag så är det) på nån galleria och tog en promenad till stationen. När vi stod och väntade på tåget upptäckte vi att det var ett tåg med trång påstigning och trappor. Hjärnan jobbade för fullt och stressen kastades i ansiktet "kommer vi verkligen kunna komma på med syskonvagnen och vad gör vi om vi inte kommer med??!!" Som tur va SÅ KOM vi på (med lite våld och vaselin går allt) med det var på millimetern. Tågfärden hem gick bra och vi blev varma i kläderna igen, hemma i Norrköping var det nästan kallare än i Stockholm så vi skyndae till spårvagnen och hem i säng. Jack och Jim sover sött nu och jag ska krypa upp i soffan med älsklingen och titta på DH och Cougar Town. 
Tyvärr fick jag ta bilder med telefonen eftersom batteriet i kameran dog redan efter första kortet så bilder kommer lite senare. Har inte riktigt kommit underfund med hur jag för över bilder med nallen än.
Natt natt. 

Igår var det en dag som gick i ett. Lämna på dagis hem ringa massa samtal, tillbaka till dagis för jour, hem laga mat, åka och träna och sen hem i ilfart för att hinna se DH och Cougartown. Så jag hann inte med att skriva om den stora händelsen att Jim kröp FRAMÅT. Igår när jag och Jim hade jour på dagis och vi hade diskat klart var vi med i barngruppen. Jim låg på golvet på mage och sprattlade och helt plötsligt reste han sig upp på alla fyra och kröp iväg. Jag hade ställt nappflaskan en bit bort ( ca en meter) som lockbete. Jim lyckdes ta sig ända fram. Förskoleläraren som var med hade som tur va kameran i handen så det blev dokumenterat också. När han väl kom fram till flaskan så fick han snurr på den och fick den mot munnen så det gjorde nog lite ont för han var inte vidare glad en stund efteråt. Idag har jag försökt få honom att krypa igen, när vi var på öppna förskolan, men han var mer intresserad av att kolla in lekskerna.


Denna bild är tagen förra veckan. Innan framåtkrypet.

Just nu sitter jag framför datorn i ett tyst och stilla hem, Jim sover och Jack är på dagis. Det är lugnet före stormen kan man nog säga.
För några dagar sedan beställde jag 3 böcker på nätet så jag väntar med spänning på att jag får hem dem idag, hoppas hoppas. Två av böckerna är julklappar, den tredje är till mig själv. Det är en bok som Ann Söderlund har skrivit som heter "Men vi knullar ju ändå inte". Jag gillar Ann Söderlund, hon är så naturlig och erkänner och står för att hon inte är perfekt. Och så är hon ju så rolig också. Jag har läst fler böcker med henne och samtliga har varit görroliga att läsa så därför ser jag fram emot att läsa även denna. Den finns på Bokus.com och kostar bara 109 kr.

Slog upp ordet logistik på NE.se det stod följande:

logistik

Idag har Jack bjudit pappa på kaffe på sängen med lite sång och så har Jim och Jack gett honom en present:


Denna t-shirt fick han. Det står: pappa du är min hjälte!

Vi har mest tagit det lugnt här hemma idag och ska strax åka hem till mormor och morfar på middag.