Lite för sällan blir för mycket
Nu var det jättelänge sen jag skrev och det har hänt så himla mycket runt omkring oss att jag inte vet vad jag ska skriva om, eller var jag ska börja.
I helgen firade jag och Jenny min vän 30-årsfest ihop. Det var 80-talstema och det var verkligen en lyckad fest, de flesta verkade ha haft kul.
Jag glömde givetvis kamera (hade hundra andra saker att tänka på) men jag vet att det var många som tog kort.
Jag fick verkligen jättefina presenter som jag verkligen är nöjd med.
Jag kom inte i säng förrän vid halv fem på natten så det var rätt segt i söndags.
Jim passade givetvis på när han var hemma hos barnvakten (mormor) och börja trampa runt, runt och runt men han var duktig och bjöd även oss på miraklet när vi fick "tillbaka" våra bustroll.
Igår var jag och Mannen på föräldrarmöte angående att Jim ska börja på dagis i augusti. Oj oj min lilla Pim Pim ska vara utan mamma och pappa. Jag tror jag är mer nervös över att Jim ska börja på dagis än jag var med Jack. Jack var liksom redo långt innan han började men med Jim känns det inte riktigt så....än. Det kanske kommer under sommaren.
Idag så var det dags för nästa dagismöte, och det gällde Jacks överflyttning från Kottarna till Ekorrarna.
Det var riktigt roligt att höra hur det går för Jack på dagis. Han är en trygg pojke som trivs med både personal och kompisar. Lite busig har han blivit, men inget som ens är värt att notera. Att Jack ska börja på den större avdelningen känns bra, det är dags nu. Jack är en stor kille nu.
Mina små pojkar är inte så små längre.
I måndags när jag vaknad kändes det i kroppen att man haft roligt och inte fått särskilt mycket sömn under helgen. Även mitt sinne fick sig en liten törn på måndagmorgonen. Jag fick veta något jag helst inte ville veta kan jag säga nu så här i efterhand. Jag tycker så himla synd om en del människor och är dessto argare på andra.
Jag är verkligen glad att jag har de vänner jag har och min underbara lilla familj.
Nae nu ska jag försöka få Jack i säng som inte alls vill sova ikväll.
I helgen firade jag och Jenny min vän 30-årsfest ihop. Det var 80-talstema och det var verkligen en lyckad fest, de flesta verkade ha haft kul.
Jag glömde givetvis kamera (hade hundra andra saker att tänka på) men jag vet att det var många som tog kort.
Jag fick verkligen jättefina presenter som jag verkligen är nöjd med.
Jag kom inte i säng förrän vid halv fem på natten så det var rätt segt i söndags.
Jim passade givetvis på när han var hemma hos barnvakten (mormor) och börja trampa runt, runt och runt men han var duktig och bjöd även oss på miraklet när vi fick "tillbaka" våra bustroll.
Igår var jag och Mannen på föräldrarmöte angående att Jim ska börja på dagis i augusti. Oj oj min lilla Pim Pim ska vara utan mamma och pappa. Jag tror jag är mer nervös över att Jim ska börja på dagis än jag var med Jack. Jack var liksom redo långt innan han började men med Jim känns det inte riktigt så....än. Det kanske kommer under sommaren.
Idag så var det dags för nästa dagismöte, och det gällde Jacks överflyttning från Kottarna till Ekorrarna.
Det var riktigt roligt att höra hur det går för Jack på dagis. Han är en trygg pojke som trivs med både personal och kompisar. Lite busig har han blivit, men inget som ens är värt att notera. Att Jack ska börja på den större avdelningen känns bra, det är dags nu. Jack är en stor kille nu.
Mina små pojkar är inte så små längre.
I måndags när jag vaknad kändes det i kroppen att man haft roligt och inte fått särskilt mycket sömn under helgen. Även mitt sinne fick sig en liten törn på måndagmorgonen. Jag fick veta något jag helst inte ville veta kan jag säga nu så här i efterhand. Jag tycker så himla synd om en del människor och är dessto argare på andra.
Jag är verkligen glad att jag har de vänner jag har och min underbara lilla familj.
Nae nu ska jag försöka få Jack i säng som inte alls vill sova ikväll.
Kommentarer
Trackback